Nycticebus bengalensis är en primat i släktet tröglorier som förekommer i Sydostasien. Den listades tidigare som underart till Nycticebus coucang och godkänns nu oftast som självständig art.
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fr
FrugivoreGu
GummivoreNe
NektarivoreAr
ArborealPo
PollinatörEn pollinatör är en överförare av pollen från växtens hanorgan, ståndarna, till honorganen, pistillen, på blommande växter, fanerogamer. F...
Kl
KlättraVi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Pr
PrecocialRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Zo
ZoochoryPo
PolygynandriGi
GiftigSo
SocialDo
DominanshierarkiIn
Inte en migrantB
börjar medArten har liksom andra tröglorier stora öron och ögon. Den når en kroppslängd (huvud och bål) av 26 till 38 cm och en vikt av cirka 2 kg. Svansen är bara en liten stubbe. Pälsen har på baksidan en brungrå färg medan buken, huvudet och stora delar av extremiteterna är ljusare till vitaktig. På ryggens mitt finns en mörk längsgående strimma. För att klättra i växtligheten har Nycticebus bengalensis motsättliga tummar och stortår.
Utbredningsområdet sträcker sig från Bangladesh, nordöstra Indien och södra Kina till Vietnam och centrala Malackahalvön. I bergstrakter når arten 2400 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar.
Individerna är aktiva på natten och klättrar vanligen i växtligheten. De äter främst naturgummi och andra trädvätskor som kompletteras med frukter, nektar, bark, insekter och fågelägg.
Honor kan para sig vartannat år och föder en unge per kull. Livslängden går upp till 15 år.
Det största hotet mot arten utgörs av habitatförstöring genom urbanisering. Ibland jagas primaten som sport eller för andra syften. Några ungdjur fångas för att hålla de som sällskapsdjur. IUCN uppskattar att beståndet minskade med 30 procent under de senaste 21 åren (tre generationer) och listar Nycticebus bengalensis som sårbar (VU).