Halmaherarall (Habroptila wallacii) är en flygoförmögen fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar endemisk för ön Halmahera i Maluku Utara i Indonesien.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Alfred Russel Wallace (1823-1913), brittisk zoolog och zoogeografins fader.
Ovipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Flygoförmögna fåglar är fåglar som genom evolution har förlorat förmågan att flyga. Det finns över 60 idag levande vilda fågelarter som i...
Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
In
Inte en migrantI
börjar medFågeln är en stor, 40 centimeter lång rall som inte kan flyga. Dess fjäderdräkt är främst skiffergrå. Den nakna huden runt ögonen, den långa, tjocka näbben, och benen är ljust röda. Lätet är ett lågt trummande ljud som åtföljs av slag med vingarna.
Halmaherarallen lever i ogenomträngliga sago-kärr som förekommer i anslutning till skogar. Svårigheten att sikta denna skygga fågel i dess täta habitat har gjort att informationen om dess beteende är mycket begränsad. De registrerade födoämnena inkluderar insekter och skott av sagopalmen.
Den sväljer också små stenar som bidrar till att bryta ned maten. Den tycks vara monogam, men för övrigt är mycket lite känt om dess uppvaktningsbeteende. Det enda kända boet var en skål uppe på toppen av en ruttnande stubbe. Det var fodrat med träflisor och torra löv. De två små ungarna var helt täckta av svart dun, vilket är typiskt för nykläckta rallungar.
Fågeln förekommer endast på Halmahera i norra Moluckerna. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Den uppskattade världspopulationen på 3 500–15 000 fåglar och det mycket begränsade utbredningsområdet gör att halmaherarall är klassad som sårbar av Internationella naturvårdsunionen. Förlust av livsmiljöer har uppstått genom skördande av sagopalmen och omvandling av våtmarker till risodlingar. Denna rall används också som föda av de lokala människorna. Det bo som har beskrivits befann sig i ett område som besöks av lokala bybor, så rallen kan vara mer anpassningsbar till miljöförändringar än vad man tidigare har trott.
