Iringaakalat (Sheppardia lowei) är en afrikansk fågel i tättingfamiljen flugsnappare. Den är endemisk för bergsskogar i Tanzania där den anses vara hotad.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den brittiske ornitologen och upptäcktsresanden Willoughby Prescott Lowe (1872-1949) som samlade in typexemplaret för arten.
Iringaakalaten är en liten (13 cm) och färglös trastliknande flugsnappare. Ovansidan är jämnbrun. På huvudet syns ett otydligt ögonbrynsstreck precis framför och ovanför ögat. Undertill är den varmt olivbrun på bröst och flanker, ljusare på de mittersta delarna. Långa och skära tarser och tår är diagnostiska för arten. Liknande sharpeakalaten har orange anstrykning på undersidan, mer orangefärgade och framför allt kortare tarser som gör att den ser mindre ut samt ett tydligare vitt ögonbrynsstreck. Lätena beskrivs i engelsk litteratur som visslade "wree wree" och ett "tchak" som varningsläte.
Fågeln förekommer i torra bergsskogar i södra och centrala Tanzania. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Iringaakalaten har ett begränsat utbredningsområde och en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 6 000–15 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust. Den är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som sårbar (VU).
