Denna art är en rätt stor (22–26 cm) sabeltimalia, olivbrun ovan och vit under, med brett orange från huvudsidan via flankerna till undergumpen. Till skillnad från liknande fläckig sabeltimalia saknar den helt fläckar. Sången som sjungs i duett mellan hane och hona liknar fläckiga sabeltimalians, ett vitt ljudande tvåstavigt flöjtande som svaras av en kort och vass ton. Även klara "pu" eller "ju" hörs, liksom rullande "jrr-jrr-jrr-jrr", ett varnande skallrande och ett vasst "whit-it" eller "whoi-whititititit" där "whoi" låter som en sten som kastas i vatten.
Rostkindad sabeltimalia delas in i fem underarter med följande utbredning:
Underarten haringtoni inkluderas ofta i ferrugilatus.
Rostkindad sabeltimalia förekommer i buskmarker, gräs och öppna städsegröna skogar på mellan 915 och 2000 meters höjd. Den lever av insekter, larver, puppor, frön och bär. Den uppträder i par sommartid, vintertid i små grupper med upp till tolv individer. Rostkindad sabeltimalia häckar mellan februari och juli. Fågeln bygger ett kupolformat bo med sidoingång som placeras skyddat på marken eller upp till 1,2 meter upp i en buske. Däri lägger den två till fyra rätt glansiga ägg. Arten är en stannfågel.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.
